Fördjupning: Vägval för en socialt hållbar framtid i Malmö

Fördjupning: Vägval för en socialt hållbar framtid i Malmö

Den gamla arbetarstaden Malmö har förvandlats från en grå betongstad till en av landets mest attraktiva städer. Samtidigt ökar klyftorna mellan fattiga och rika, en hård kamp förs mot den skriande bostadsbristen och stora insatser krävs i socialt och ekonomiskt utsatta områden. Kan Malmö bli en stad med jämlika livsvillkor och hitta rätt väg för en socialt hållbar framtid?

Malmö var under en lång tid en välmående arbetarstad. Men så lades varvsindustrierna ner och staden hamnade i en djup kris. Byggandet av Öresundsbron och etablerandet av Malmö högskola lyckades förvandla Malmö från stad på dekis till en kunskapsstad. Från en plats i periferin till en centralort i Öresundsregionen. Samtidigt har en mer dyster utveckling pågått.

Under de senaste fyrtio åren har Malmö blivit en av landets fattigaste kommuner och tampas med växande klyftor. I Malmö kommuns mest välbärgade område Bellevue ligger hushållens disponibla inkomst på 45 000 kronor i månaden. Jämför det med det allra fattigaste området Kryddgården i Rosengård där den disponibla inkomsten är ca 7 800 kronor (siffror från 2011, Dagens Arena). Allt fler står också utan bostad och kostnaderna för hemlösheten skenar iväg.

Förra året betalade kommunen 134 miljoner kronor i hotell- och vandrarhemskostnader för att förse bostadslösa med tak över huvudet. Hög arbetslöshet är ett annat bekymmer. Sysselsättningsgraden har under många decennier varit 10 procent lägre än i övriga landet. Paradoxalt nog har det samtidigt skett en kraftig sysselsättningsökning. Men de nya arbetstillfällena har skapats inom high tech och IT, branscher som kräver högskoleutbildning. De nya jobb och branscher som växer till sig med fotfäste i Malmö drar också primärt till sig människor som bor utanför staden. Därmed cementeras arbetslösheten och utanförskapet för de malmöbor som har svårigheter att komma in på den etablerade arbetsmarknaden liksom på bostadsmarknaden.

Ekonomiska förutsättningar sätter press

De ekonomiska förutsättningarna måste förstås i relation till bostadsplaneringen. Det menar Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola och en av författarna till Malmökommissionens rapporter. Det finns dubbelt så många fattiga hushåll som rika i Malmö. Den specifika sammansättning av hushåll som lever med en begränsad ekonomi sätter stor press på staden.

– Detta ger ju helt andra förutsättningar för en stad. Det är fundamentalt att utgå ifrån de vardagsvillkor som människor lever i när vi bygger och planerar Malmö. Om en stor andel inte har råd att efterfråga nya, större lägenheter måste detta tas i beaktande, säger Tapio Salonen.

En annan oroväckande trend är att trångboddheten ökar i vissa områden i Malmö som redan befinner sig längst ner i hierarkin. Andelen invånare ökar dramatiskt utan att en enda ny bostad byggs. De ojämlika livsvillkoren slår även hårt mot barnen. Malmö har landets högsta barnfattigdom, visar statistik från Rädda Barnen. Här lever hela 30 procent av barnen i fattiga familjer, jämfört med 12 procent för övriga landet.

Stora befolkningsströmmar

Malmö står inför särpräglade utmaningar också i förhållande till andra svenska städer. Som en så kallad arrival city utgör staden en ankomstplats för många människor från såväl Sverige som Europa och andra kontinenter. De senaste 20-30 åren har Malmö upplevt två dominerande befolkningsströmmar. Den ena stora strömmen utgörs av flyktingar från krigsdrabbade zoner medan den andra består av en stor mängd unga personer, delvis kopplat till det ett snabbt växande lärosäte i och med att Malmö högskola blir universitet 2018. Och staden fortsätter att växa i en rasande fart, med en årlig tillväxt på 2,0 procent. Fram till år 2026 väntas Malmö öka med ca 5500 personer om året. En situation som tillsammans med antalet hemlösa innebär en svår problematik för bostadsplaneringen, i synnerhet för den delen av befolkningen som saknar betalningsförmåga, säger Christer Larsson, Malmös stadsbyggnadsdirektör. Han efterlyser ett större initiativ från politiskt håll.

– Detta är ingen fråga som enskilda städer kan lösa, det måste ske på nationell nivå. För mig är det ofattbart att regeringen inte har gjort något åt det. Det finns billiga bostäder i beståndet men det måste till åtgärder som tillgängliggör dessa. Det är helt obegripligt att det inte görs, att vi i grunden accepterar en helt dysfunktionell bostadspolitik.

En byggboom

Parallellt med bostadsbristen har Malmö, likt många andra svenska storstäder, upplevt ett rekordhögt bostadsbyggande på senare tid med en byggtakt som inte skådats sedan miljonprogrammets dagar. Västra Hamnen, Hyllie, Sorgenfri och Limhamns hamnområde är några av de största stadsutvecklingsprojekten och de områden som växer snabbast i staden. De nya byggsatsningarna runtom i staden är efterlängtade, säger Tapio Salonen.

– Vi forskare har länge varit kritiska till varför det inte har byggts tidigare. Det är många års försumlighet som måste tas igen och det kommer också att krävas mycket för att bygga ifatt någon form av balans.

Västra Hamnen och Hyllie är även två av stadens spjutspetsprojekt för hållbar stadsutveckling. Över huvud taget har arbetet med ekologisk hållbarhet och klimatfrågor fått stort fokus i Malmö, ett arbete som har uppmärksammats både i Sverige och internationellt. När det gäller Västra Hamnen tillhör det dock ett av de dyraste bostadsområdena i Malmö. Är det hållbart att satsa stort på ett sådant projekt i en redan hårt segregerad stad?

– Visst byggs det mycket i de attraktiva delarna, som i västra Malmö, vilket också innebär en annan prisklass, säger Lena Wetterskog Sjöstedt, chef på kansliet för hållbar utveckling, Malmö stad. Men jag vågar också påstå att det finns en bra spridning på vad som byggs och vad som förtätas i staden.

Christer Larsson vill även lyfta fram hur Västra Hamnen som helhet har varit en tillgång för många av malmöborna.

– När vi arbetade med Västra Hamnen fanns det en strategi för de offentliga rummen som innebar att de alltid skulle vara malmöbornas offentliga rum. Hela Västra Hamnen har också blivit en viktig mötesplats.

Jämlikhet i det offentliga rummet

Det är i dessa offentliga rum som mer demokratiskt Malmö kan växa fram, menar Christer Larsson.

– Det offentliga rummet är otroligt viktigt för en jämlik stad. Vi måste se till att det finns bibliotek, badplatser och andra mötesplatser för människor. Vårt fokus ligger nu på att få staden att hänga samman, både rumsligt och socialt. Därmed blir det offentliga rummet och dess sammanhang väldigt viktigt och att de investeringar som görs används för att skapa social hållbarhet.

Han nämner det nya Hylliebadet som ett exempel. Familjebadet invigdes 2015 och ligger i Hyllievång intill Krokbäcksparken i södra Malmö. Parken är belägen mellan stadsdelarna Kroksbäck och Holma, båda präglade av flerbostadshus byggda under miljonprogrammets era. De ligger också, på klassiskt miljonprogramvis, avskärmade av stora trafikleder.

– Genom att placera badet i ett storskaligt bostadsområde skapas ett naturligt sätt för människor att röra sig till den här platsen. Hela Hylliesatsningen handlar om att bygga ihop stadsdelarna.

Miljonprogram rustas upp

Ett annat välkänt miljonprogramsområde är Lindängen som länge har beskrivits som ett utsatt område med hög kriminalitet och annan social problematik. Nu genomför Malmö stad ett pilotprogram för samlad investeringsstyrning, där fysiska och sociala investeringar sker parallellt. Kommunala aktörer, fastighetsägare och företagare går samman i Case Lindängen med målsättningen att få fram fler bostäder och arbetstillfällen och skapa ökad trygghet i området.

– Det här är en långsiktig satsning där vi samlar aktörer i den närliggande geografin för fysiska och sociala investeringar. Det innebär alltifrån allmän upprustning av mark, nya cykelbanor och nya offentliga platser som ett nytt bibliotek och en ny skola men också nya bostäder och platser för medborgaraktiviteter, berättar Lena Wetterskog Sjöstedt.

Det görs också insatser i det befintliga bostadsbeståndet. Ett exempel på det är upprustningen av Kvarteret Vårsången. Det privata fastighetsbolaget Trianon renoverar ett hundratal hyreslägenheter och vid sidan av renoveringen byggs också nya hyreslägenheter, de första på 30 år. I projektet har det lagts stor vikt vid social hållbarhet. Renoveringen ska genomföras utan några chockartade hyreshöjningar och i sina upphandlingar kräver Trianon att leverantörerna erbjuder anställning till de boende i Vårsången.

Skyskrapa ska ge nytt liv åt Rosengård

I stadsdelen Rosengård planeras stora förändringar. Amiralsstaden, med sitt geografiska centrum i den kommande Rosengårds station, ska bli en stationsnära stadsdel som skapar en sammanlänkning mellan Rosengård och resten av staden. Inom ramen för projektet ingår en förvandling av den trafiktäta Amiralsgatan från genomfartsled till stadsgata med olika funktioner.

– På så sätt river vi en fysisk barriär, som också är en mental barriär, och skapar en plats där människor kan mötas, säger Christer Larsson.

Culture Casbah är en annan pusselbit, ett projekt som innebär 200 nya bostäder och 30 lokaler samt en 22 våningar hög skyskrapa som ska byggas mitt i Rosengård. Signaturbygget är även tänkt att fylla ett syfte på ett socialt plan med ambitionen att minska segregationen i området, ett projekt som kräver balansgång, menar Christer Larsson.

– Rosengård är en plats med en stark kommunikativ nod med mycket folk i rörelse. Att skapa en kompletterande bebyggelse kan vara positivt för stadsdelen och även att bygga nya lägenheter i området. Men man måste naturligtvis balansera det hela och inte underskatta gentrifieringskraften. Den är ofta svår att undvika och är än mer problematisk om det går för snabbt.

Ett flertal forskare ifrågasätter om Culture Casbah verkligen kommer att leda till minskad segregation. De menar bland annat att de boende istället kommer att tvingas flytta på grund av stigande hyror och att segregationen tvärtom kommer att fördjupas.

– De nya lägenheterna kommer inte att bli billiga, säger Christer Larsson. Samtidigt ska man inte leva i myten om att de som bor i Rosengård bara är fattiga, det finns även de med större betalningsförmåga. Kan man åstadkomma en flyttkarriär för dem är ju det positivt. Ett klokt bolag ser dock till att gentrifieringen inte sker för snabbt.

Tanken är också att höghuset ska bli ett nytt landmärke. Kommer ett spektakulärt bygge som Culture Casbah ge stadsdelen nytt liv och bli ett exempel på hur arkitektur kan förändra bilden av en plats. Christer Larsson tror på att den kraften finns i arkitektur, men han påpekar samtidigt att det handlar om en större komplexitet än så.

– Det uppstår inte endast kring en byggnad utan i hela processen och byggandet i det offentliga rummet i stråken när centrum rustas upp. Det är byggnaden i sammanhanget som är symbolen, säger han.

En delad bild av staden

Det finns få andra svenska städer som det har skrivits och pratats om så mycket på sistone som Malmö. Diskussionerna handlar många gånger om bilden av staden. Å ena sidan en plats som kantas av problem med segregation, fattigdom, utanförskap och kriminalitet, ofta den bild som dominerar nyhetsrapporteringen. Å andra sidan lyfts den kreativa, ungdomliga och moderna staden fram med Turning Torso, Malmö Live och Öresundsbron. De två berättelserna om Malmö har journalisten och författaren Lars Åberg kritiserat, inte minst i debatt- och reportageboken Framtidsstaden. I den slår han fast att Malmö i grunden är två städer och att det pågår en strid om bilden av staden.

– Ett mått på hur diskussionen har förändrats är hur antalet kommunikatörer har ökat jämfört med antalet journalister. Det har skett en drastisk minskning när det gäller bevakningen av de lokala myndigheterna. Men jag är mer intresserad av att diskutera hur det faktiskt ser ut i Malmö och det som finns bakom bilden.

Det övergripande, stora problemet menar han är att klyftorna har ökat och att staden har delats i två delar.

– Det handlar i hög grad om de kostnader och sociala påfrestningar som uppstått under de senaste åren, med framför allt stora svårigheter för Malmös skolor och segregerade bostadsområden. Trots att Malmö är en liten och kompakt stad är det alltför lite kontakt mellan stadsdelarna.

Tapio Salonen håller med om att det finns en tendens att måla upp antingen en ljus sida eller en mörk sida av Malmö, och att det innebär en alltför entydig bild.

– Det finns en mycket större gråskala som inte tas i beaktande. Människor i Malmö befinner sig i rörelse. Många unga människor till exempel befinner sig i social rörlighet.

Lena Wetterskog Sjöstedt säger även hon att den mediala bilden av Malmö, vars nyhetsrapporteringar ofta domineras av gängkriminalitet och skjutningar, är långt ifrån den komplexa verkligheten.

– Går man ut på gator och torg möts man av människor som trivs och vill bo i Malmö. Här finns en mångfald av såväl människor som verksamheter och andra dimensioner. Men de problem som staden tampas med är också sådant vi arbetar med kontinuerligt och vi ser även de positiva exemplen som görs för att få till förändringar.

Att erkänna hur verkligheten ser ut är en avgörande del i att komma tillrätta med de problem Malmö tampas med, menar Lars Åberg, något som nu också till viss del börjar ske inom den politiska ledningen.

En kompakt stad

Malmös förutsättningar innebär inte bara stora bostadssociala och ekonomiska utmaningar. Ett flertal faktorer unika för staden kan innebära ett steg i riktning mot en socialt hållbar framtid.

– Malmö har flera positiva förutsättningar. Det är en geografiskt sammanhållen stad. Att också fortsätta bygga tätt är rätt strategi. Att bryta upp barriärerna mellan olika stadsdelar kan verka för mer social sammanhållning, liksom att tänka mer på inkludering och naturliga mötesplatser och tillkomsten av kommunikation i staden, säger Tapio Salonen.

Ett antal nya tågstationer ska byggas längs den befintliga spårlinjen, en del av dessa kommer att ligga i områden som Rosengård och Fosie och kan ha stor betydelse för att få dessa stadsdelar att bli mer integrerade i staden, tror han. Även Christer Larsson lyfter fram Malmös geografiska förutsättningar.

– Malmö är en av Sveriges mest integrerade städer. Det låter kanske konstigt, men om man ser det rent geografiskt är det så. Det är en väldigt kompakt stad där man bor nära varandra och det tror jag tillför en positiv kraft i utvecklingen av staden. Malmös årsringar ger oss även en möjlighet att addera nya stadsdelar i den redan existerande stadskroppen.

Malmö har en annan viktig potential. Staden med dess mångfald och kreativa atmosfär lockar till sig unga människor från såväl Skåne som resten av landet och håller på att förvandlas från en död betongstad till en av Sveriges mest hippa städer. Lars Åberg har bott nästan hela sitt liv i Malmö och har observerat stadens utveckling på nära håll. Den kreativa atmosfär som staden andas idag tror han är till fördel.

– På 1970-talet skedde en dyster omvandling då industrierna började packa ihop och Malmö tappade 30-40 000 invånare. Det resulterade i både en ekonomisk kris med uteblivna skattepengar och socialt sett en betydligt tråkigare stad. Idag präglas Malmö av en yngre befolkning vilket principiellt är av godo. Det skapar nya möjligheter med ett rikare uteliv och kulturliv till exempel, menar han.

Långsiktiga hållbarhetsmål

Lena Wetterskog Sjöstedt menar att det också finns en styrka i stadens arbete med övergripande hållbarhetsmål och samarbeten mellan olika parter.

– Målen i Agenda 2030 är inte delbara och den synen tycker jag att vi har i Malmö. Det vi gör är alltid komplext. En diskussion kring bostad måste även inkludera även arbete, klimatpåverkan och barnfattigdom. En annan styrka är att mycket arbete sker i partnerskap med näringslivet och akademin, men också i dialog med malmöborna. Det finns en vilja att närma sig varandra och minska mellanrummen.

Visionen för framtidens Malmö, med utgångspunkt från just Agenda 2030, är en stad utan fattigdom, säger hon.

– En viktig grund till det är säkerställandet av tillgången till god utbildning för alla malmöbor. Arbete, utbildning, bostad och trygghet är de grundelement som kommer att behöva mest insatser.

Tapio Salonen håller med om att arbete och bostad är två kärnfrågor.

– Men det är också grundtrygghet. Den skapas genom de nationella systemen. För Malmös del, med sin särpräglade befolkningssammansättning, är grundtryggheten extra betydelsefull och sårbar.

Han är, trots de dystra siffror han har tagit del av under de senaste decennierna, ändå optimistisk för stadens framtid.

– Från lokalpolitiskt håll tänker man rätt och försöker leva upp till det vi lade fram i Malmökommissionens slutrapport, där vi pekade på de nödvändiga långsiktiga utvecklingsstrategierna, som är krävande och utmanande. De sipprar igenom hela stadens ambitionsförmåga. Men det tar tid och det går alltid att göra mer.

Men Malmös problematik bör även förstås i en nationell, mer övergripande kontext, menar han och pekar på hur den förändrade politiken och välfärdsmodellen i stort har lett till konsekvenser för staden.

– Den ekonomiska familjepolitiken har förändrat karaktär. Många insatser täcker inte riktigt upp till den nivå som krävs för att tillgodose barnfamiljers grundbehov. Vi ser en tydlig förändring av bostadspolitiken där ambitionerna på nationell nivå har avtagit. Det finns inte samma styr- och stimulansmöjligheter för att kunna stödja vare sig nybyggnation eller renovering. Vi lever i en välfärdsstat som inte levererar som den har gjort tidigare, säger Tapio Salonen och fortsätter.

– Om Malmö och kommunalpolitiken ska lyckas med sina ambitioner förutsätter det en aktiv och inkluderande välfärdsstat. Det är en dimension som ofta glöms bort i diskussionen kring städers hållbarhet. Ytterst måste man förstå att lösningarna ligger i ett fördelningspolitiskt perspektiv. Vi kan inte säga att vi inte har råd. Det hade vi även för 30-40 år sedan, när vi var till och med var fattigare som nation.

 

 

Relaterade artiklar