Stålets väg in i den cirkulära ekonomin

Stålets väg in i den cirkulära ekonomin

På Norsk Stålförbund undersöks hur återanvändningen av stål kan öka. Arbetet leds av arkitekten Lasse Kilvær som ser stora möjligheter att framöver kunna ersätta en del av det nyproducerade stålet med sådant som redan finns men inte längre används.

För att få till en mer cirkulär ekonomi som är baserad på återanvändning, reparation, renovering/förbättring och återvinning kommer det krävas nya tillverkningsmetoder och arbetssätt i framtidens byggbransch.

Lasse Kilvær, ansvarig för miljö och arkitektur på Norsk Stålförbund har arbetat med ett projekt i vårt grannland som undersökt vad som idag saknas för att det resurskrävande stålet ska hitta sin plats in i den cirkulära ekonomin.

-Stål är i högsta grad en cirkulär produkt. Den går att smälta ner och använda på nytt. Men detta kräver mycket transporter och energi. Vi har undersökt hur återbruk kan användas som en smartare lösning. Hur delar eller hela konstruktioner kan flyttas och få nytt liv på en annan plats, säger han.

Märkning, certifiering och kompetens största hindren

I ett pilotprojekt som blev klart förra året identifierade Lasse Kilvær och hans kollegor några hinder som enligt deras rapport gör att stål idag inte återbrukas i så hög grad som skulle kunna vara möjligt.

-De största hindren är regelverk, märkning och certifiering, där har EU försvårat cirkulärt byggande. Alla byggmaterial ska CE-märkas och man ska kunna följa produktens ursprung. Det finns många byggnader runtom i Europa som är värdefulla stålbanker med där finns ingen CE-märkning så man behöver hitta ett sätt att lösa detta, säger Lasse Kilvær och berättar vidare att det andra hindret som de identifierat är kompetens.

-Någon måste kunna demontera byggnader skonsamt istället för att riva dem som görs idag, andra måste kunna testa och dra nytta av begagnade byggnadsdelar.

Enligt honom skulle många av dessa uppgifter kunna utföras av exempelvis de som sätter upp bygget men det kommer även att behövas några nya aktörer.

-I hindren finns också lösningar och vi ser varje hinder vi inte kunnat lösa än som ett fortsättningsprojekt.

Flyghangaren som blev en bussterminal

I ett av fortsättningsprojekten har de börjat dokumentera alla de olika typer av stål som använts i norsk byggandet de senaste 70 åren för att lättare kunna värdera materialens brukbarhet. De tittar även vidare på hur en plattform där handel med begagnat stål skulle kunna byggas upp lokalt. Ju kortare sträckor stålet behöver flyttas desto mindre miljöpåverkan.

-Samtidigt kan just stål, på grund av den resurskrävande produktionen och dess höga styrka i relation till dess vikt, flyttas ganska långa sträckor utan att komma upp i de koldioxidutsläpp som en nyproduktion orsakar, berättar Lasse Kilvær.

Och det finns exempel på byggnader runt om i världen på lyckat återbruk av stål. Ett av dem finns i Schiphol i Holland där det numera står en bussterminal som tidigare tjänstgjort som flyghangar i både England och Holland.

Enligt Norsk Stålförbunds rapport, borde framtidens stålkonstruktioner kunna bestå av en kombination av både återanvänt och nyproducerat stål. Ju mer man designar och utgår från det redan existerande stålet, desto mer återanvänt stål kommer att kunna återanvändas, enligt Lasse Kilvær.
-Det finns två aspekter som är viktiga för arkitekter att tänka på framöver. Att vi använder det som redan finns idag, och att det som vi bygger nytt, designas så att det är demonterbart och återanvändbart.

Själv har han börjat blicka ut mot havet när han tänker på ny design. Där han ser en stålkonstruktion som kanske inte kommer ha en lika framträdande roll framöver i omställningen till ett mer hållbart samhälle utan skulle kunna användas till något nytt.

-Vi skulle kunna bygga mycket fint av våra oljeplattformar, avslutar han.

På bilden: Schiphols bussterminal
Foto: Lasse Kilvær

Relaterade artiklar