Brista kraftvärmeverk i Märsta eldas med förnybara bränslen
Vi har tidigare uppmärksammat hur enkelt det är för diverse aktörer att skaffa sig billig positiv uppmärksamhet genom att skriva ett pressmeddelande med orden hållbar, förnybar eller energieffektivisering.
Och inte verkar det bli bättre. Desinformationen börjar anta smått Orwellska proportioner. Nu är lögnen sanning! I min nyhetsinkorg såg jag att flera medier uppmärksammat en EU-finansierad satsning på energieffektivisering i hotellbranschen. Det är mycket välkommet – hotell tillhör ofta de värsta energibovarna, med nivåer som kan ligga 4 till 5 gånger högre än kontorsbyggnader av senare datum.
Källan till den positiva nyheten visar sig vara en kommuntidning som skriver om hur ett hotell på bygden “Strävar mot noll”.
I ingressen står bland annat att hotellet “Ska minska energiförbrukningen med 70 procent”. Det låter väl lovande?
Brödtexten inleds med meningen “Den europeiska hotellbranschen ska minska sin energianvändning med 70 procent fram till år 2050”. Detta är den klassiska inledningen på en grönmålarartikel. Genom att beskriva en miljöfråga invaggas läsaren i tron att resten av texten handlar om en lösning på ett problem!
Det visar sig vara fallet även i denna artikel. Hotelldirektören säger att de ville vara med i projektet för att spara mer energi och att företaget redan jobbar med dessa frågor. “– I dagsläget kör vi med fjärrvärme. Det är en värmekälla som delvis bygger på kolkraft och det är verkligen dåligt. Vi kommer därför att investera 0,4 miljoner kronor på bergvärme. Förutom miljövinsten innebär bergvärmen en besparing på 0,8 miljoner kronor per år för oss”.
Nu hör det till saken att det normalt anses vara mest miljövänligt att använda fjärrvärme i de områden där sådan finns. I detta fall har hotellet alltså redan fjärrvärme, men avser byt ut denna mot ett mindre miljövänligt alternativ. Hotelldirektören har visserligen aningen rätt när han säger att kol förekommer som bränsle i kraftvärmeverk, men i liten omfattning; 3 till 4 %.
Men det märkliga är att i just denna kommun kommer värmen från ett kraftvärmeverk som i snart 20 års tid försörjt bygden med elektricitet och värme helt från förnybara bränslen!
En snabb koll av energideklarationen av hotellfastigheten gav för handen att den låg på energianvändning på 341 kWh/m2/år. Det är FYRA gånger nu gällande energihushållningskrav i Boverkets byggregler. Hotelldirektörens uppgift om att de jobbar med dessa frågor får nog tas med en stor nypa salt. Och de nu planerade åtgärderna gör ju inte huset ett dyft mer energieffektivt – det sänker bara uppvärmningskostnaderna!
Frågan som inställer sig är varför inte kommunreportern känner till detta, eller ens bryr sig om att kolla fakta? Är det så att de stackars reportrarna på de hårdbantade redaktionerna bara söker enklaste sätt att få textmassor att fylla upp sina publikationer med?
För några år sedan läste jag en intressant universitetsuppsats betitlad “Den passiva kommunreportern”. Författaren hade granskat nyhetsrapporteringen i två kommuntidningar; en i norra och en i södra Sverige. Studien avsåg den kritiskt granskande journalistiken i tidningarnas kommunala nyheter. Eller kanske snarare avsaknaden av kritisk granskning. För, som författaren skriver i sammanfattningen: “Det finns en brist på undersökande journalistik i svenska lokaltidningar. Det visar både resultaten från tidigare forskningar och resultatet från undersökningen som gjorts i den här uppsatsen. Slutsatsen är ganska deprimerande för den som hyllar granskningsidealet. Cirka nio procent av texterna är undersökande och tre procent av dem har nått upp till det hårdare kravet på en kritisk granskning”.
Såsom av en händelse publicerades förra veckan en artikel av professor Göran Svensson: ”Svensk journalistik lider av systemfel”. I den beskrivs hur förtroendet för svenska medier är lågt och sjunkande. I denna svidande sågning av svensk journalistik skriver han saker som “Den kvalitetssäkring som sker i dag är uppenbarligen inte tillräcklig. Det spekuleras i och förs fram nyheter som visade sig vara ogrundade. Källgranskning av fakta är ibland obefintlig.”
Det verkar som om många reportrar idag hellre skriver hur de önskar att verkligheten skall se ut än rapporterar fakta. Därför har det aldrig varit lättare att vara en grönmålare. Det sägs ibland att vi lever i informationssamhället. Frågan är om det inte snarare handlar om desinformationssamhället?
http://newsvoice.se/2015/03/24/professor-goran-svensson-svensk-journalistik-lider-av-systemfel/
